Banana

Fin övergång får jag till med prat om väder och om att tala emot sig själv. Jag fortsätter med detta. Jag är en av dem som försöker tänka positivt, som har prackat på er mitt eviga "efter regn kommer solsken" i parti och minut. Som envist hävdar att motgångar stärker och att det är en slags gåva att få kämpa. Men nu vacklar jag lite. Jag tror fortfarande att den där solen säkert kommer någongång efter regnet, men jag har börjat undra och ifrågasätta hur mycket regn man egentligen som individ ska behöva ta? Vem bestämmer regnransonen och hur görs fördelningen?

Idag undrar jag.

Idag känner jag mig som Ior. Ior som stretar på men som alltid har ett lokalt regnmoln över sig. Varför han? Varför inte Nasse, Nalle Puh eller Tiger?

Ior är en uppgiven, deprimerad och sorgsen själ. Jag är inte det. Än. Men jag undrar stilla hur länge man orkar kämpa innan uppgivenheten slår klorna i en. Det är nära nu.

Så gud hör du detta så kan du väl vara så vänlig att låta solen titta fram snart (obs ENDAST den metamorfa) Det regnar så här hos mig och jag måste ha lite sol för att orka. Annars kan du väl åtminstone förklara för mig varför du valt ut just mig som ett nederbördsområde. Idag undrar jag varför det är just så.